Houtskär

Många har svårt att klara av en veckas semester där, ännu mindre skulle de klara av att bo där på heltid. För ett litet barn som bor långt ute i skärgården är detta kanske svårt att förstå, för dem är ofta kommunen "hela världen". Ända tills den dag de är tvungna att flytta därifrån.

Hon hade åkat bil i över tre timmar för att spänna tandställningen. Hon hade aldrig funderat på varför de var tvungna att åka den långa vägen för ett tandläkarbesök som räckte mindre än en timme. Det var väl därför att tandställningarna bor i Åbo, tänkte hon. Den hon själv har fastspänd i tänderna är bara på en jobbresa och skall återvända till sin hemstad Åbo om något år när den slutfört sitt arbete.

Det var inte bara tandställningarna som bodde i Åbo, utan även simhallarna och butikerna. Varför ville de månne alla bo i Åbo, undrade hon. Så hon frågade sin far som satt bakom ratten och var svettig i pannan av stressen som förorsakats av stadstrafiken som han var så ovan vid. "Eftersom det bor flera människor i Åbo än i Houtskär så behöver butikerna och tandställningarna också bo där" svarade han. Hon nöjde sig inte helt med svaret men hann inte heller ställa flera frågor, för nu var de framme vid citymarket vilket innebar att månadens inköp skulle börja!

När de var tillbaka i bilen igen och hade startat sin hemfärd öppnade hon godispåsen de köpt, hon hade köpt sådana godisar som inte fanns där hemma. Varför finns det månne inte lika många godisar där hemma som här, tänkte hon. Hennes pappa tog upp mobiltelefonen ur bröstfickan och sa att han skulle ringa till mamma. Hon lyssnade på samtalet och hörde hur han berättade hur mycket mat han köpt. Hon funderade på varför han hade köpt så mycket mat i Åbo när han lika gärna skulle ha kunnat köpa det där hemma, där fanns ju också en matbutik. När hon funderat på det en stund utan att komma fram till ett svar ställde hon frågan åt sin far. "För att det är mycket billigare här än där hemma" fick hon som svar.

Tre timmar och fem färjor senare var de äntligen hemma igen. Hennes pappa packade upp maten och satte eld i spisen, "det är bara 16 grader här inne" sa han. Utan att ta av sig skorna gick hon in i köket och sade att hon tänkte gå upp till ladugården och mata djuren. "Okej, jag kommer också dit om en stund" sade fadern. Hon tog en ficklampa och började springa, den mörka skogen runt omkring fick hennes hjärta att slå hårdare än vanligt. När hon kom fram till ladugården gick hon in till fåren och gav dem lite havre, man fick inte ge för mycket för då kunde deras mage svälla upp och då dog de. Hon smekte fåren över deras ryggar, de hade så mjuk och skön ull. Där stod hon tills det var läggdags.

Följande morgon väckte hennes pappa henne, hon steg upp och åt frukost. Sedan sprang hon iväg till ladugården igen, mörkret och skogen var ännu mer skrämmande än kvällen där innan. Förra året hade hon önskat sig en kanin, men hennes pappa hade sagt nej. Efter mycket gnäll hade han gett med sig, men då skulle hon sköta den helt själv. Så kvällen innan de skulle åka och köpa kanin hade hon skrivit ett kontrakt där hon intygade att hon skulle mata den varje morgon före hon for till skolan. Så varje morgon sprang hon genom den mörka skogen och upp för backen till ladugården, sedan matade hon snabbt kaninen och sedan fortsatte hon att springa till bussen som tog henne till skolan. Förut åkte hon inte buss till skolan, utan gick. Det var nämligen så att hon hade gått i en annan skola förut, och den låg bara en kilometer från hennes hus. Men hennes pappa hade förklarat för henne att skolan hade varit tvungen att stängas i brist på elever. Sista året hon gått där hade hela skolan bestått av fyra elever. I hennes nya skola var de 36 elever, vilket hon tyckte var jätte mycket. Hon undrade om det inte borde vara tillräckligt många för att åtminstone en tandställning skulle flytta till Houtskär på heltid?

Skolan var rolig, hon kände alla och visste var alla bodde och kände deras familjer. Det enda hon inte tyckte om var den långa skolvägen och att lärarna bytte så ofta. När hon frågat sin far varför de bytte lärare så ofta hade han svarat "För att det inte bor någon kompetent här ute". Vadå "här ute"? tänkte hon. Bodde de utomhus eller? Det där ordet på k förstod hon inte, och när hon skulle fråga vad det betydde ringde telefonen.

Efter skolan gick hon ut och byggde en snölykta, på kvällen skulle hon fara till Näsby på oljemålning. Näsby var lite skrämmande och stort i hennes ögon, där bodde människor som hon inte visste namnen på och ställen hon aldrig besökt. Men där fanns också ställen de besökte oftare än andra, t.ex. kyrkan och hälsostationen. Hon brukar besöka hälsostationen någon gång i året, men före de far dit ringer alltid hennes far dit och frågar när de kan komma. Hon undrar varför han gör det, "för att doktorn bara är där en gång i veckan" svarade hennes far när hon frågade. Hon tänkte att doktorn säkert bor i Åbo med tandställningarna.

Hon tyckte om att åka till Åbo, så när hennes far en dag berättade för henne att hon själv kanske en dag skulle flytta dit blev hon väldigt glad.

Nio år senare kom den dagen. Hon hade gått ut högstadiet i Korpo, i tre år hade hon åkt den en och halv timmes långa resan till närmsta högstadie. Men nu hade tiden kommit då hon skulle flytta hemifrån, bort från Houtskär, bort från ödemarken. Hon var nästan 100 % säkert på att hon aldrig skulle flytta tillbaka, varför skulle hon det? Vem ville bo ute i ödemarken frivilligt?

I augusti började hon i sin nya skola i Åbo, livet i staden var spännande och hon kände sig stor som bodde där alldeles på egen hand. Hon shoppade nästan varje dag, besökte simhallar och smög sig någon gång in på någon nattklubb. Tänkt att jag har gått miste om detta i 16 år, tänkte hon. På sex månader ägnade hon inte så mycket som en tanke på sin hemkommun, inte förrän en lördagskväll i maj.

Hon hade inga pengar att festa med och ingenting att göra. Alla kompisar var upptagna. Hon slog in sin pappas telefonnummer på mobiltelefonen och lät signalerna gå fram. "Vi har filmkväll här hemma" berättade han. Plötsligt greps hon av en känsla att hon också ville vara där hemma och bara umgås med sin familj, baka, mata djuren och bada bastu.

So what om där inte finns några nattklubbar och fina klädbutiker! Där finns åtminstone något att fördriva tiden med. Nästa fredag packade hon väskan och hoppade på bussen som gick till Houtskär, och på den tre timmars långa bussresan bestämde hon sig för att flytta tillbaka till Houtskär så fort hon var färdig med sin utbildning.

Lena-Mari Palmu